Framtiden
Vad ska du bli när du blir stor?
Förut kunde jag svara delfinskötare, nu måste det helt plötsligt ligga en djup grunttanke bakom det jag säger.
Ska man flytta hemifrån? Ska man flytta till en annan stad? Ska man jobba? Ska man söka till universitet? VAD ska man söka till för universitet? VILKEN utbildning ska man välja? Ska jag göra lumpen? Ska jag resa? Vad ska jag göra? Och vad blir bäst i längden?
Tusen frågor men inte speciellt många svar. JAg är öppen för förslag och nya ideer. JAg har hundra bollar om framtiden i luften just nu. Men istället för att bli orolig och se på det som svårt försöker jag se det som något positivt, något att vara nyfiken på och något att se fram emot. Det finns så många människor före mig som vart tvungna att göra dessa val, så varför skulle jag misslyckas så grovt?
Det verkar vara hela världen, men egentligen kanske det inte har så stor betydelse om tio år vad jag valde att göra efter studenten. Eller så har det det. Allt beroende på vad jag väljer att lägga in för mening i det.
Jag vill att min framtid ska vara något att se fram emot. Jag vill glädjas inför den. Jag kan välja helt själv vad jag vill göra. Jag har den möjligheten. Det finns så många i världen, och allra helst kvinnor som inte har den möjligheten. Därför vill inte jag blanda in ångest i dessa val. Jag vill ta vara på dem. Och om jag inte lyckas första gången jag väljer eller söker till en utbildning så har jag möjligheten att ge mig själv en andra chans. Och vi är väl alla värda en andra chans, elelr hur?
/Jenny
Förut kunde jag svara delfinskötare, nu måste det helt plötsligt ligga en djup grunttanke bakom det jag säger.
Ska man flytta hemifrån? Ska man flytta till en annan stad? Ska man jobba? Ska man söka till universitet? VAD ska man söka till för universitet? VILKEN utbildning ska man välja? Ska jag göra lumpen? Ska jag resa? Vad ska jag göra? Och vad blir bäst i längden?
Tusen frågor men inte speciellt många svar. JAg är öppen för förslag och nya ideer. JAg har hundra bollar om framtiden i luften just nu. Men istället för att bli orolig och se på det som svårt försöker jag se det som något positivt, något att vara nyfiken på och något att se fram emot. Det finns så många människor före mig som vart tvungna att göra dessa val, så varför skulle jag misslyckas så grovt?
Det verkar vara hela världen, men egentligen kanske det inte har så stor betydelse om tio år vad jag valde att göra efter studenten. Eller så har det det. Allt beroende på vad jag väljer att lägga in för mening i det.
Jag vill att min framtid ska vara något att se fram emot. Jag vill glädjas inför den. Jag kan välja helt själv vad jag vill göra. Jag har den möjligheten. Det finns så många i världen, och allra helst kvinnor som inte har den möjligheten. Därför vill inte jag blanda in ångest i dessa val. Jag vill ta vara på dem. Och om jag inte lyckas första gången jag väljer eller söker till en utbildning så har jag möjligheten att ge mig själv en andra chans. Och vi är väl alla värda en andra chans, elelr hur?
/Jenny
Kommentarer
Trackback
