Är det bara jag som...
... känner att livet är ganska övermäktigt ibland?
Det gör precis som det vill och ibland är det svårt att hänga med även om man tycker att jag, som huvudperson i mitt liv, borde vara den som får veta när mitt liv tar en vändning först av alla. Kan det vara så att människor är mer eller mindre tåliga mot livet? Det kanske inte är något man kan styra. Somliga lider av depression, kanske på grund av att de känner sig kuvade under sitt eget liv. Andra tar livet med en klackspark och låter sig inte hindras av dess brutala framfart. Jag hoppas att det inte är så. Att man är tålig eller mindre tålig. Som med allt annat som hör livet till så tror jag att man kan förändra. Jag tror att man, när man är redo vill säga, kan påverka näst intill allt i sitt liv och därmed också hur man tacklar livet självt.
Själv skulle jag önska att jag inte lät mig påverkas så lätt. Att inte alla krusningar på vattenytan skulle se ut som stormande vågor framför mina ögon. Men jag kanske helt enkelt inte är mogen för att fatta något beslut om det idag, eller imorgon. Jag kanske måste rida ut stormarna tills jag inser att det bara är precis så stort som jag väljer att göra det.
Någon gång såg jag klotter på en av skoltoaletterna, det stod att livet är en berg och dalbana och att det bästa man kan göra är att luta sig tillbaka och njuta av turen. Men om livet var en berg och dalbana så skulle jag inte kunna påverka dess konstruktion. Därför är det en tanke som jag väljer att inte tro på.
Keep thinking
/Jenny
du vet väl att allt du gör här i livet är ett val? ;) HEHE nu var jag roooliiiiig
Nej du är definitivt inte ensam. Ibland känns det som att livet går så snabbt och att detta ständigt höga tempo gör att man bara hinner leva. Och ibland önskar jag att man bara hade tid att stanna upp och fundera över allt som leva faktiskt innebär. Att ge sig själv möjligheten att konstruera sin egen loop.
