Time Out!
!
Det slog mig nu!
Jag är något så tragiskt som gräsänka!
Det finns ett begrepp för min typ av ensamhet. Ehm, förlåt självständighet.
Det heter gräsänka. Det betyder från början förförd, övergiven flicka.
Förförd är jag absolut, övergiven hoppas jag inte, och flicka, tss, jag trodde vi enats om att jag var en ung kvinna vid det här laget!
Tack och bock.
/Jenny
Det finns ett begrepp för min typ av ensamhet. Ehm, förlåt självständighet.
Det heter gräsänka. Det betyder från början förförd, övergiven flicka.
Förförd är jag absolut, övergiven hoppas jag inte, och flicka, tss, jag trodde vi enats om att jag var en ung kvinna vid det här laget!
Tack och bock.
/Jenny
Efter helgdagarna.
Du bad mig att gå ut och gå. Men jag orkade.
Du bad mig sluta gråta. Men det kändes omöjigt.
Du bad mig le. Men jag kunde inte.
Du bad mig vara stark. Och det tyckte jag att jag var.
Familjen har åkt hem nu. Idag är min sista lediga dag.
Denna vecka inväntar jag besked från lite olika håll och kanter som kommer att påverka min fortatta tillvaro.
Det ska bli så skönt när jag fått dem så jag kan blicka framåt. Fast jag vet att man ska leva i nuet.
Så kommer även denna dag passera utan att jag tycker att jag lyckats fånga den i stunden.
Förlåt älskling. Förlåt. Det kommer andra dagar, bättre dagar. Jag lovar.
/Jenny
Från ett café i Stockholm
Hittade Internet på ett café i Stockholm. Men det vette sjutton om det kommer räcka för att underhålla mig i 3 timmar till.
Jag hatar storstan. Jag klarar inte av det, mår skitdåligt av att vara här och längar efter tåget, längtar efter Karlskrona, längtar, härifrån, hem.
Ingenting har jag köpt, trots att jag behövde. Ingenting har jag gjort utom att äta för att överleva dagen.
Intervjun var ju annars mycket intressant, men svår. Men jag hoppas, hoppas, att dem gillar mig. Får veta hur det gick om två veckor. Väntar med spänning.
Vill inte skriva mer nu. Vill inte sitta här längre. Vill bara in i tåget. Sluta mig in i en alldeles egen värld. och bara vara. Enda tills jag vaknar imorgon vid 5 snåret och får spendera de sista 2 timmarna på tåget innan jag åter är tillbaka i min vardag. Min vardag på egen hand. Hemma. På jobbet. Full normal tillvaro.
Ska nog köpa mig något mer dyrt att äta här på cafeet. Och kanske studera de stackars stockholmarna genom glasrutan.
Jag säger som en mycket duktig artist:
"Stockholm, stockholm, stockholm, stockholm, guds utvalda stad. Där en är ledsen, och nån blir mördad, och nån är bara glad. "
Over and out.
/Jenny
Just idag
Just idag är jag stark. Som Kenta sa. Men vi vet alla vad bakslag är.
Men just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Och jag lägger ännu en styrkemedalj på hyllan till mig själv.
Och ler.
För dig.
/Jenny
Men just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Och jag lägger ännu en styrkemedalj på hyllan till mig själv.
Och ler.
För dig.
/Jenny
Strax innan läggdags.
Det formuleras som en styrka.
När man har vad som kallas för självmedvetenhet.
Det anses starkt.
När man kan föra fram en åsikt och stå för den. Så länge man inte trampar någon på tårna.
Då är man stark.
När man kan se om sin lycka i livet.
Då är man stark.
När man står efter sista klivet.
Då är man svag.
När man gråter i skuldkänsla till kärleken.
Då är man svag.
När man inte kan prata om sig själv i jagform.
Då är man svag.
När man önskar att det fanns en stor famn som kunde vagga.
Så svag.
När man drömmer om att vara något annat.
Då ska man dö.
När man tröttnat på bekymmer och sorger.
Då ska man dö.
Den dagen som kroppen inte förmår mer.
Då ska man dö.
När man vaknar utan en känsla.
Sedan kan man dö.
När man anpassat sig till mallen och svagheten.
Då måste man leva.
När man känner att framtiden har något att ge en.
Då måste man leva.
För att fullfölja allt som man drömt om i livet.
Då måste man leva.
När man har någon som vill ha en vid sin sida.
Så måste man leva.
Rakryggad och sårbar inför livet.
Nu tänker jag sluta.
För klockan är mycket och orden dem krånglar.
Nu tänker jag sluta.
För jag har sagt alldeles för många saker.
Nu tänker jag sluta.
För ni har lärt er för mycket om mitt inre.
Nu tänker jag sluta.
För det har precis börjat.
Har precis börjat.
/Jenny
När man har vad som kallas för självmedvetenhet.
Det anses starkt.
När man kan föra fram en åsikt och stå för den. Så länge man inte trampar någon på tårna.
Då är man stark.
När man kan se om sin lycka i livet.
Då är man stark.
När man står efter sista klivet.
Då är man svag.
När man gråter i skuldkänsla till kärleken.
Då är man svag.
När man inte kan prata om sig själv i jagform.
Då är man svag.
När man önskar att det fanns en stor famn som kunde vagga.
Så svag.
När man drömmer om att vara något annat.
Då ska man dö.
När man tröttnat på bekymmer och sorger.
Då ska man dö.
Den dagen som kroppen inte förmår mer.
Då ska man dö.
När man vaknar utan en känsla.
Sedan kan man dö.
När man anpassat sig till mallen och svagheten.
Då måste man leva.
När man känner att framtiden har något att ge en.
Då måste man leva.
För att fullfölja allt som man drömt om i livet.
Då måste man leva.
När man har någon som vill ha en vid sin sida.
Så måste man leva.
Rakryggad och sårbar inför livet.
Nu tänker jag sluta.
För klockan är mycket och orden dem krånglar.
Nu tänker jag sluta.
För jag har sagt alldeles för många saker.
Nu tänker jag sluta.
För ni har lärt er för mycket om mitt inre.
Nu tänker jag sluta.
För det har precis börjat.
Har precis börjat.
/Jenny
Torsdag
Med 86%ig choklad, smöpopcorn och favvolokan framför tvn efter en dag på jobbet och en tur på varmbadhuset.
senare
Känner mig inte ensam längre ikväll. För nu vet jag att du tänker på mig.
Några sekunder med ljudet av din röst gör stor värmeskillnad.
/Jenny
Några sekunder med ljudet av din röst gör stor värmeskillnad.
/Jenny
Tisdag kväll
Sitter hemma nu.
Lite ensamt.
Äter en smörgås.
Nu ska jag duscha.
/Jenny
Lite ensamt.
Äter en smörgås.
Nu ska jag duscha.
/Jenny
Godmorgon Karlskrona!
Är det konstigt att blogga på mornarna? Det är inget jag kommer köra rutinmässigt mer än de gånger jag börjar senare på dagen. Börjar nämligen 10 och sluta 18.30 idag. Känns som en ganska hyfsad tid. Glad att jag inte kommer sluta 22 på ett tag, för det är fanimej ett jävla projekt, så kvällstrött som jag är.
Jag lånade lite pengar av mig själv (så generöst av mig) och bestämde mig för att slutföra ljusfaten igår.
Efter en extra titt in i vardagsrummet imorse så kunde jag konstatera att resultatet må se lite nybörjare ut men att det både känns "jag" och riktigt vårigt. Vi får väl se om jag kan lyckas få till ett gardinköp och lite annat trivsamt när min familj kommer ner och däribland mamma. Som ni alla vet så har ju mammor nästan alltid en inbyggd mekanism för inredning och sådant.
Tror nog att det blir att gå idag igen faktiskt. Behändigt att veta att man kan åka buss hem. För på kvällen är det fortfarande äckligt kallt och rått i luften. Men så länge solen är uppe är det mysigt och luktar vår. Så varför inte utnyttja detta faktumet till brädden? Jag bara undrar.
Eftersom min älskling undrade vilka tider jag jobbar och jag känner att den infon är för trist för att skrivas i ett personligt mail så kan ju världen få veta att ons-fre jobbar jag 8.30-17.00. Coop har jag inte hört av och har inte besvärat mig med att ringa. Det har varit så mycket annat att tänka på. Om ingen hör av sig till helgen så kanske jag måste slå en pling. Trots at det känns mycket lite lockande.
Just nu längtar jag efter den första riktiga lönen, så jag kan få lära mig hur mycket den räcker till och vad det kostar att leva på rikgit. Samt min dagstripp till Enköping/Täby. Dessa två infaller behändigt nog på samma dag. Så just nu står Torsdag nästa vecka som en första milstolpe i kalendern.
Tänkte lämna er nu till att vakna ifred och bege er ut i verkligheten där solen komemr hälsa er välkomna och drömmarna vägleda er när ni går på dem gator ni inte besökt tidigare.
Puss och kram
/Jenny
Jag lånade lite pengar av mig själv (så generöst av mig) och bestämde mig för att slutföra ljusfaten igår.
Efter en extra titt in i vardagsrummet imorse så kunde jag konstatera att resultatet må se lite nybörjare ut men att det både känns "jag" och riktigt vårigt. Vi får väl se om jag kan lyckas få till ett gardinköp och lite annat trivsamt när min familj kommer ner och däribland mamma. Som ni alla vet så har ju mammor nästan alltid en inbyggd mekanism för inredning och sådant.
Tror nog att det blir att gå idag igen faktiskt. Behändigt att veta att man kan åka buss hem. För på kvällen är det fortfarande äckligt kallt och rått i luften. Men så länge solen är uppe är det mysigt och luktar vår. Så varför inte utnyttja detta faktumet till brädden? Jag bara undrar.
Eftersom min älskling undrade vilka tider jag jobbar och jag känner att den infon är för trist för att skrivas i ett personligt mail så kan ju världen få veta att ons-fre jobbar jag 8.30-17.00. Coop har jag inte hört av och har inte besvärat mig med att ringa. Det har varit så mycket annat att tänka på. Om ingen hör av sig till helgen så kanske jag måste slå en pling. Trots at det känns mycket lite lockande.
Just nu längtar jag efter den första riktiga lönen, så jag kan få lära mig hur mycket den räcker till och vad det kostar att leva på rikgit. Samt min dagstripp till Enköping/Täby. Dessa två infaller behändigt nog på samma dag. Så just nu står Torsdag nästa vecka som en första milstolpe i kalendern.
Tänkte lämna er nu till att vakna ifred och bege er ut i verkligheten där solen komemr hälsa er välkomna och drömmarna vägleda er när ni går på dem gator ni inte besökt tidigare.
Puss och kram
/Jenny
Förmiddag, måndag 15/3
Vaknade tidigt eftersom jag gick i säng tidigt. Såg morgonsolen klättra över takåsen och slog upp datorn för att mötas av ett mail från min älskade. Jag visste att den här dagen skulle bli bra, så fort jag möttes av kombinationen sol och hans ord.
Har varit ute en sväng och pantat flaskor och köpt lypsyl, samt även kilat in på Bokia för att köpa saker till mitt nya projekt. Väl hemma satte jag fart med detta men saknar en del grejjer för att kunna fortsätta. Detta kommer dock vara en trevlig sysselsttning under den närmsta tiden. ^^ Men jag vill inte gärna gå in på detaljer.
Ringde mina föräldrar och pratade bort en stund. Det var skönt att prata med dem idag. Vissa dagar uppskattar man dem mer än andra. Men det är väl så det är antar jag. Ibland är föräldrar mest bara till besvär och andra stunder är dem ovärderliga.
Solen lyser fortfarande över Karlskrona och trot att halsen inte riktigt vill ge med sig så tänkte jag faktiskt traska istället för att ta bussen idag. Men eftersom jag inte behöver gå hemifrån än så passar jag på att ge lite uppmärksamhet och kärlek till lillbloggen. För nog har jag lite dåligt samvete över att jag legat på latsidan med den under så länge. Som ni nog har märkt så har det dock ändrats igen och nu kommer ni få dras med tråkiga uppdateringar om vardagsläget.
Har inget mer att tillägga just nu. Förutom att jag älskar att känna vår i luften.
Vårkramar!
/Jenny
Söndag i mars.
Idag har jag lett mot solen, då solen log mot mig. Och jag har hållt tillbaka tårar för mitt eget bästa.
Jag tvättade och lade in kläder nämligen. Kläder som inte var mina. Så det var av välvilja som jag höll tillbaka tårar. För att inte blöta ner det som nyss torkat.
Jag har köpt dekorationssand och tänkte göra nya ljusfat, men jag hade inte råd med ljus :P så jag får vänta tills löning med att fullfölja det uppdraget.
Lånade en film av Dennis igår, King of California hette den. Tänkte se den ikväll. Hoppas den är bra.
Fick höra hans röst en liten stund ikväll. det var skönt och värmde hela vägen rakt in i hjärtat. Tråkigt nog så bröts samtalet, men jag gav mina sista kärleksrepliker via mail istället. För att kompensera.
Imorgon jobbar jag kväll så jag har riktigt lång sovmorgon. Funderar på om jag ska vara hurtig och taggad nog för att ta apostlahästarna till jobbet. Men det beror på vädret och på hurvida min hals fortfarande känns svullen eller inte. Annars blire bussen som vanligt. ;)
Man får ta en dag i taget.
Kramar
//JEnny
Jag tvättade och lade in kläder nämligen. Kläder som inte var mina. Så det var av välvilja som jag höll tillbaka tårar. För att inte blöta ner det som nyss torkat.
Jag har köpt dekorationssand och tänkte göra nya ljusfat, men jag hade inte råd med ljus :P så jag får vänta tills löning med att fullfölja det uppdraget.
Lånade en film av Dennis igår, King of California hette den. Tänkte se den ikväll. Hoppas den är bra.
Fick höra hans röst en liten stund ikväll. det var skönt och värmde hela vägen rakt in i hjärtat. Tråkigt nog så bröts samtalet, men jag gav mina sista kärleksrepliker via mail istället. För att kompensera.
Imorgon jobbar jag kväll så jag har riktigt lång sovmorgon. Funderar på om jag ska vara hurtig och taggad nog för att ta apostlahästarna till jobbet. Men det beror på vädret och på hurvida min hals fortfarande känns svullen eller inte. Annars blire bussen som vanligt. ;)
Man får ta en dag i taget.
Kramar
//JEnny
Dags att dra igång.
Det kan ha blivit så att det är dags att dra igång bloggen lite igen.
Ceremonin som jag fick vara med och deltaga vid idag var bland det vackraste, mäktigaste sorgsnaste kärleksfullaste som jag någonsin varit med om.
Jag har naturligtvis gråtit mig helt svullen idag och sett ut som jag vet inte vad. Samtidigt som jag tänkt att jag vet att det kommer gå bra. För det vet jag, det har jag vetat hela tiden och det slog mig extra hårt idag de sista minutrarna som jag fick stå omsluten i denna underbara människas famn. i den famn som jag ska få återkomma till och omfamnas av så många gånger till i framtiden.
Jag kommer på mig själv till att kolla på klockan och tro att hans vanliga tider för hemkomst gäller.
Kommer på mig själv med att fortsätta lyssna efter hans steg i trappan. Och jag kommer nog gråta många gånger under denna tid över detta och när faktumet slår mig att han är någon helt annanstans.
Men jag har ett val, och jag tänker välja att försöka leva mitt liv och ta vara på min tid.
Samtidigt går alla mina känslor, alla mina tankar och min kärlek till min fantastiska ängel som gör något som jag aldrig skulle våga. Som är modig ng att genoföra den här resan och hjälpa andra människor på en främmande plats.
Och jag vill att han/du ska veta, och jag vill att ni ska veta, att han är en hjälte, inte bara min utan även andra människors hjälte. Och att jag alltid kommer ha mitt hjärta öppet för min hjälte och min famn varm för hans hemkomst. För det är helt enkelt bara så det ska vara.
/Jenny, 13 mars.
Ceremonin som jag fick vara med och deltaga vid idag var bland det vackraste, mäktigaste sorgsnaste kärleksfullaste som jag någonsin varit med om.
Jag har naturligtvis gråtit mig helt svullen idag och sett ut som jag vet inte vad. Samtidigt som jag tänkt att jag vet att det kommer gå bra. För det vet jag, det har jag vetat hela tiden och det slog mig extra hårt idag de sista minutrarna som jag fick stå omsluten i denna underbara människas famn. i den famn som jag ska få återkomma till och omfamnas av så många gånger till i framtiden.
Jag kommer på mig själv till att kolla på klockan och tro att hans vanliga tider för hemkomst gäller.
Kommer på mig själv med att fortsätta lyssna efter hans steg i trappan. Och jag kommer nog gråta många gånger under denna tid över detta och när faktumet slår mig att han är någon helt annanstans.
Men jag har ett val, och jag tänker välja att försöka leva mitt liv och ta vara på min tid.
Samtidigt går alla mina känslor, alla mina tankar och min kärlek till min fantastiska ängel som gör något som jag aldrig skulle våga. Som är modig ng att genoföra den här resan och hjälpa andra människor på en främmande plats.
Och jag vill att han/du ska veta, och jag vill att ni ska veta, att han är en hjälte, inte bara min utan även andra människors hjälte. Och att jag alltid kommer ha mitt hjärta öppet för min hjälte och min famn varm för hans hemkomst. För det är helt enkelt bara så det ska vara.
/Jenny, 13 mars.
För alltid.
Låt mig vara en del av vår verklighet, för alltid.
Ensam.
Jag kan inte ersätta ensamheten med något. Inte ens andra människor är tillräckligt för att jag ska känna mig mindre ensam. Jag börjar inse nu att månader av tid är länge och att min ängel snart kommer befinna sig någon helt annanstans än hemma. Jag börjar inse att jag kommer få göra som miljoner andra människor, leva ett eget liv med egen tillvaro utan någon annan. Men jag vill inte inse. Jag vet att det löser sig. Men jag gråter. Fäller stora tårar, och dem droppar och blöter ner mig med sorg. Och han finns inte där. Han torkar de inte. De får självtorka. Och det dröjer länge, länge. Så länge att det blivit dags att gråta igen. Jag vil bara ha honom nära. Vil att han ska hålla mitt hjärta hårt i sin famn. Och visst håller han mitt hjärta. Men på avstånd.
Och närhet har plötsligt blivit en lyx.
Och närhet har plötsligt blivit en lyx.
Uppdatering 8 Februari.
Hejsan!
Jag är en 19 årig tjej som bor i Centrala Karlskrona, i en 2a tillsammans med min pojkvän.
Han jobbar mycket och det ger mig mycket tid för eftertanke och filosofiska funderingar.
Jag jobbar som kundtjänstagent på Telenor och på fritiden tycker jag om att umgås med människor, titta på film och drömma om framtiden. Jag har lärt mig att förändring måste ske stegvis för att man sa ha en chans att hinna med. Och just nu ligger fokus på att komma in i jobbet ordentligt. Därefter kommer jag börja lägga tid och energi på den träning som för tillfället ligger på is, samt det körkort som jag skjutit på alldeles för länge.
Mitt mål i livet är att få vara lycklig och det jobbar jag på i stort sett daglig dags.
Nu har jag pratat i telefon och därmed helt tappat tråden. Jag får plocka upp den igen vid ett senare tillfälle.
Tack och hej, leverpastej!
/Jenny
Jag är en 19 årig tjej som bor i Centrala Karlskrona, i en 2a tillsammans med min pojkvän.
Han jobbar mycket och det ger mig mycket tid för eftertanke och filosofiska funderingar.
Jag jobbar som kundtjänstagent på Telenor och på fritiden tycker jag om att umgås med människor, titta på film och drömma om framtiden. Jag har lärt mig att förändring måste ske stegvis för att man sa ha en chans att hinna med. Och just nu ligger fokus på att komma in i jobbet ordentligt. Därefter kommer jag börja lägga tid och energi på den träning som för tillfället ligger på is, samt det körkort som jag skjutit på alldeles för länge.
Mitt mål i livet är att få vara lycklig och det jobbar jag på i stort sett daglig dags.
Nu har jag pratat i telefon och därmed helt tappat tråden. Jag får plocka upp den igen vid ett senare tillfälle.
Tack och hej, leverpastej!
/Jenny
Sista dagen i första månaden
Idag är det bara 5 dagar kvar tills jag fyller år! Det känns jättemärkligt.
Idag är också den sista dagen i den första månaden. Vilket betyder att
idag är min sista lediga dag.
Imorgon börjar allvaret och sedan fortsätter det. Jobbar/går utbildning 8-16.30 Mån-Fre denna vecka.
På Måndag har jag även möte kl 17.
På tisdag eller onsdag ska jag hinna träffa Linn.
På torsdag har jag ett annat måste inbokat kl 17-19.
På fredag fyller jag år.
På lördag blir det partytime.
På söndag ska jag utvärdera min första aktiva vecka.
Däremellan ska jag hinna städa hela lägenheten inför besöken i helgen. Jag ska hinna baka en till sorts kaka, jag ska hinna handla till tårtan och göra den. Jag ska hinna tvätta. Och, jag ska försöka hinna säga hej till min ängel i förbifarten. Nu är det bara 5 veckor kvar till hans avresa. Men ibland, känns det nästab som om han redan har åkt.
Jag ska också försöka hinna med att uppdatera någon gång under nästa vecka och berätta vad det är jag sysslar med.
Puss och kram
/Jenny
Idag är också den sista dagen i den första månaden. Vilket betyder att
idag är min sista lediga dag.
Imorgon börjar allvaret och sedan fortsätter det. Jobbar/går utbildning 8-16.30 Mån-Fre denna vecka.
På Måndag har jag även möte kl 17.
På tisdag eller onsdag ska jag hinna träffa Linn.
På torsdag har jag ett annat måste inbokat kl 17-19.
På fredag fyller jag år.
På lördag blir det partytime.
På söndag ska jag utvärdera min första aktiva vecka.
Däremellan ska jag hinna städa hela lägenheten inför besöken i helgen. Jag ska hinna baka en till sorts kaka, jag ska hinna handla till tårtan och göra den. Jag ska hinna tvätta. Och, jag ska försöka hinna säga hej till min ängel i förbifarten. Nu är det bara 5 veckor kvar till hans avresa. Men ibland, känns det nästab som om han redan har åkt.
Jag ska också försöka hinna med att uppdatera någon gång under nästa vecka och berätta vad det är jag sysslar med.
Puss och kram
/Jenny
26 Januari 2010
9 dagar kvar tills jag fyller år! Haha!
De senaste veckorna har jag varit alldeles för mycket ensam, enligt min egen mening. Det är inte alltid roligt att ha en man i förvaret. Speciellt inte när man tvingas till ensamnätter för att de har så mycket att göra.
Däremot var helgen den bästa på väldigt väldigt länge! På fredagen blev det till att laga en härlig middag tillsammans och sedan prata ikapp den förlorade veckan. På lördagen hade vi bestämt oss för att åka till Kalmar och dansa till Zekes och Black Jack, samt äta på restaurang för att fira att jag nu fått jobb. Vi hade ofantlig tur och hittade en jättetrevlig restaurang i centrala Kalmar som hade after work priser, dvs halva priset på sina rätter. Riktigt riktigt god mat och otrolig service. Vi fick nämligen den briljanta idén att det hade varit mysigt att sova över i Kalmar och slippa köra hem på natten. Jag frågade krögaren om han kände till något och genast ringde han till First hotel och bad de ordna ett rum till hans "vänner" för det pris han själv brukade få betala. Så vi fick ett dubbelrum med frukostbuffé för en ringa summa och hämtade ut nyckeln innan vi begav oss iväg till Sandras, där dansen snart skulle äga rum.
Det blev en riktig toppenkväll. Massor av folk och det var ett supertrevligt ställe, med både dansbana, kareokebar och riktig nattklubb. Allt under ett och samma tak. Trött i fötterna var man när man kröp ner under duntäcket för att somna tillsammans efter en oförglömlig kväll.
Efter en god frukost bar det av hemåt och på vägen stannade vi till vid det fantastiska Kalmar slott. Väl hemma avnjöt vi en film och en semla Vi kände oss grymt nöjda med helgen och somnade sött i vår nytvättade, nybäddade säng. Denna gång dock utan duntäcke.
Igår var jag på Friskis på kvällen och snackade med folk, sedan plockade jag upp Jonas hos Benny innan Måndagen var till enda.
Blir ensam inatt. Och mellan Fredag och Måndag. Tur att jobbet kommer ta upp tid sedan, för jag gillar inte ensamnätter. Älskar min ängel och hoppas att han inte jobbar ihjäl sig.
Middag med Linn ikväll. Funderar på att ta up träningen... eller vänta till nästa vecka.
Vi hörs
/Jenny
De senaste veckorna har jag varit alldeles för mycket ensam, enligt min egen mening. Det är inte alltid roligt att ha en man i förvaret. Speciellt inte när man tvingas till ensamnätter för att de har så mycket att göra.
Däremot var helgen den bästa på väldigt väldigt länge! På fredagen blev det till att laga en härlig middag tillsammans och sedan prata ikapp den förlorade veckan. På lördagen hade vi bestämt oss för att åka till Kalmar och dansa till Zekes och Black Jack, samt äta på restaurang för att fira att jag nu fått jobb. Vi hade ofantlig tur och hittade en jättetrevlig restaurang i centrala Kalmar som hade after work priser, dvs halva priset på sina rätter. Riktigt riktigt god mat och otrolig service. Vi fick nämligen den briljanta idén att det hade varit mysigt att sova över i Kalmar och slippa köra hem på natten. Jag frågade krögaren om han kände till något och genast ringde han till First hotel och bad de ordna ett rum till hans "vänner" för det pris han själv brukade få betala. Så vi fick ett dubbelrum med frukostbuffé för en ringa summa och hämtade ut nyckeln innan vi begav oss iväg till Sandras, där dansen snart skulle äga rum.
Det blev en riktig toppenkväll. Massor av folk och det var ett supertrevligt ställe, med både dansbana, kareokebar och riktig nattklubb. Allt under ett och samma tak. Trött i fötterna var man när man kröp ner under duntäcket för att somna tillsammans efter en oförglömlig kväll.
Efter en god frukost bar det av hemåt och på vägen stannade vi till vid det fantastiska Kalmar slott. Väl hemma avnjöt vi en film och en semla Vi kände oss grymt nöjda med helgen och somnade sött i vår nytvättade, nybäddade säng. Denna gång dock utan duntäcke.
Igår var jag på Friskis på kvällen och snackade med folk, sedan plockade jag upp Jonas hos Benny innan Måndagen var till enda.
Blir ensam inatt. Och mellan Fredag och Måndag. Tur att jobbet kommer ta upp tid sedan, för jag gillar inte ensamnätter. Älskar min ängel och hoppas att han inte jobbar ihjäl sig.
Middag med Linn ikväll. Funderar på att ta up träningen... eller vänta till nästa vecka.
Vi hörs
/Jenny
Klappat och klart
Jobbet i handen. På papper Torsag. Start, första februari. Jag kommer få en tillvaro!
19 Januari
Idag har jag gjort alldeles för liteför att kunna klappa mig själv på axeln.
Men, för att vara positiv så har jag idag lyckats med något som jag aldrig trodde att jag frivilligt skulle göra.
Jag har skalat äckelräkor!!!!!!!!! Sådana där riktiga, som är frysta som man tinar och de har skal och ben och ögon och hela alltet! Snuskigt värre. Men jag lyckades. Tjoho!
Nervös som tusan inför intervjun imrn. Återkommer med resultatet.
/Jenny
Men, för att vara positiv så har jag idag lyckats med något som jag aldrig trodde att jag frivilligt skulle göra.
Jag har skalat äckelräkor!!!!!!!!! Sådana där riktiga, som är frysta som man tinar och de har skal och ben och ögon och hela alltet! Snuskigt värre. Men jag lyckades. Tjoho!
Nervös som tusan inför intervjun imrn. Återkommer med resultatet.
/Jenny
